Nu börjar jag lära mig att känna igen och att skilja på mitt och ditt

Jag kommer ihåg första gången min mormorsmor gav sig tillkänna, alltid med dunder och brak! Mixtrade hon inte med elektriska apparater så slängde hon kastruller i köksgolvet på småtimmarna så jag flög ur sängen av förvåning. Men hon hade väl inget annat val än att vara övertydlig eftersom jag var så "trögfattad" ;). 
 
Jag kommer ihåg när mormor gav sig tillkänna första gången. Då jag helt plötsligt fick ett extremt sug att baka rulltårta. Jag förstod då inte att det var hon utan jag ställde mig och bakade den första rulltårtan i hela mitt liv. Den såg ut som en kebabrulle någon satt sig på, haha! Men efter ett tag trillade poletten ner och jag insåg att när hon var i krokarna fick jag alltid ett sug efter att baka konstiga sorter eller att laga avancerad mat från grunden. Sån var hon när hon levde. Men nu kan jag skilja på mitt och hennes.
 
Jag kommer ihåg när min farmor gav sig tillkänna första gången. Jag höll på att måla om en del möbler jag ärvt av henne, jag tog en paus sent på kvällen och gick ut i köket för att dricka vatten. Då ser jag hur ena dörren i köksskänken öppnas av sig själv, sakta sakta. Jag kände direkt att det var hon. Jag stängde dörren och backade, då öppnades den igen, sakta. Då sa jag rakt ut i luften: Vi kan väl ha som tecken att varje gång du är här så öppnar du den dörren.
Nu på sistone har jag känt ett starkt sug att plantera blommor, så frön och påta med mina växter. Jag har inte de grönaste fingrarna så jag förstod nästan direkt att det var farmor som var här. Hon levde för sina växter och blommor. Hade alltid finaste trädgården och balkongen i grannskapet. 
Men eftersom jag aldrig någonsin planterat om mina växter tänkte jag göra slag i saken i år, sagt och gjort. När jag var klar gick jag in i köket för att tvätta händerna, då öppnas dörren i köksskänken och jag känner farmors närvaro. Hon var nöjd med mitt verk :) 
 
 
 

RSS 2.0