Varsel
Tidigare i höstas hade jag en varseldröm. Jag visste att det var en sådan eftersom jag haft sådana tidigare och kunde relatera till det mönstret. Däremot visste jag ej vad som skulle hända och jag visste ej när. Nu vet jag.
Varseldrömmen: Mamma hade lovat att skjutsa mig till jobbet men hon var sen. Eftersom jag snart skulle börja kände jag mig stressad och ringde henne. Hon lät förvånad och sa att vi inte hade bestämt att hon skulle göra det och nu hade hon druckit en cider och kunde inte köra bil. Jag blir irriterad. Sen blir jag ännu mer stressad och känner ångesten komma krypande. Jag tittar på klockan. Inser att jag inte kommer hinna i tid även om jag springer hela vägen till akutmottagningen (där jag jobbar). Men jag har inget val. Jag kastar på mig ytterkläderna och sliter åt mig mobilen som ligger på hallbänken. Då ser jag att jag fått ett sms från ett okänt nummer. Det står: "Än värre det som komma skall. Ring 112".
När jag läst texten vaknar jag med hjärtklappning och undrar vad framtiden ska bära med sig.
Bara ett par dagar senare loggar jag in på facebook och den första bilden jag ser är en stor gul skylt med svart text som en vän lagt upp. Överst på skylten står det: " Lilla Emma". Under det står det: "vattenskyddsområde". Längst ner står det: "Vid olycka ring 112".
Jag ryser i hela kroppen och känner att detta oxå är ett varsel. Den bilden la jag upp i gruppen "Drömmar och upplevelser, dela med dig". Där jag oxå skrev om mina varsel. En person kommenterade bilden och tyckte att jag skulle se upp utifall en kommande vattenläcka var att vänta. Jag lade ingen vikt vid det. Då.
För ett par veckor sedan började min pappa klaga på besvär med magen. Han drar på det en vecka och när det inte blir bättre ringer han vårdcentralen. Dom säger att det är magsjuka och att det är normalt att ha det i två veckor!? Han ska avvakta. Pappa är en tålig person som inte klagar i första taget, han gör som dom säger. Efter ytterligare tre dagar ringer han igen. Buksmärtan och febern är ännu kvar. Han känner att det är något som inte stämmer. Så efter ca två veckor får han en tid på vårdcentralen. Därifrån blir det genast en remiss till akuten då blodvärdena ej var bra. På akuten konstateras att han har gått runt med en en inflammerad blindtarm som dessutom hunnit spricka! Minst 3 dl var har nu tappats ut! Han kunde ha dött.
Ovanstående berättelse var det jag blev varslad om i drömmen. Hur mycket jag än skyndade mig (till akuten) skulle det vara försent. Pappas blindtarm hann spricka pga att det tog för lång tid innan han fick vård. Lägg till texten i smset på det! Jag borde ha ingripit tidigare. Men det gjorde jag inte därför att jag inte såg varningen i varslet.
Dagen efter att pappa åkt in på akuten berättar mamma att det blivit en stor vattenläcka i byn där dom bor. Så vattnet är avstängt tills dom lokaliserat den. Dagen efter det åker hon hem och upptäcker flera gubbar som går runt på deras gård. Den stora vattenläckan är lokaliserad där! Vem vet hur länge dom blir utan vatten. Det måste grävas 2 meter ner i marken. Och om läckan visar sig komma från deras rör får dom betala hela kalaset, vilket kommer att bli dyrt!!
Så, ja! Nog fick jag ett varsel om det med.
Jag har nu bett om att om jag ska få varsel i framtiden vill jag att de blir tydligare och ger mig större förståelse för vad som komma skall, så att jag kan ingripa i tid. Annars känns dessa varsel rätt meningslösa för min del!
//Emma
Hästdrömmar
För några år sedan när jag mådde dåligt drömde jag den här drömmen:
Jag befann mig utanför ett stall. Det var mörkt utanför och stallet var gammalt mörkt och dystert. Jag visste att min häst stod därinne nånstans i en box. Jag visste att jag borde gå in och göra rent i boxen och ge honom mat, men jag orkade inte. Jag mådde hemskt dåligt över detta. Jag vände mig om och gick därifrån.
Denna dröm var återkommande några gånger under en tidsperiod. Jag funderade mycket på den, hur jag kunde medvetet strunta i min häst på det där viset. Jag kände mig hemsk.
Efter ett tag när jag börjat fundera över min egen livssituation en aning drömde jag drömmen igen, men denna gång var den lite förändrad:
Jag befann mig utanför samma stall, det var fortfarande mörkt och dystert. Den här gången tog jag mod till mig att gå in i stallet. Det var rörigt och dunkelt därinne. Ovårdat. Flera hästar stod på rad i sina boxar. Jag vände huvudet till vänster. Längst bort i en isolerad vrå såg jag min häst stå alldeles ensam. Jag visste att jag borde gå till honom och ta hand om honom. Kolla om någon gett honom mat. Men jag orkade inte. Jag mådde för dåligt. Jag ville inte se, så jag vände om och gick därifrån.
När jag äntligen fattat ett beslut angående min hälsa i verkliga livet, tagit steget till att börja må bra igen förändrades drömmen ytterligare:
Jag befann mig utanför stallet. Det var något ljusare nu. Jag gick in. Det var inte lika rörigt därinne längre. Stallgången var sopad. Jag gick till vänster, ända fram till boxen där min häst stod. Jag stannade utanför och tittade in på honom genom gallret. Han var mager och tovig. Han hängde med huvudet och tittade inte upp när jag kom. Jag mådde dåligt över att jag försummat honom. Ångest. Hur kunde jag?
När jag började må bättre och lyssna mer på min magkänsla blev jag modigare i drömmen:
Jag befann mig inne i stallet. Det var ljust. Jag gick fram till min häst, öppnade boxdörren och gick fram till honom. Han rörde sig inte, mager och tovig som han var. Jag strök honom över halsen. Då lyfte han huvudet och såg på mig. Han fällde öronen framåt och la sin mule i min hand. Denna gång fanns det fönster inne i hans box så ljuset flödade över oss. Jag kände glädje och lycka. Det var inte så hemskt som jag trodde. Jag klarade det. Från och med nu ska jag ta hand om dig!
Som ni kanske redan räknat ut handlade alla drömmar om mig själv, min häst i drömmen symboliserade mig själv. När jag mådde som sämst i verkliga livet vågade jag inte ens gå in och se mig själv (hästen) där den stod bortglömd i mörkret. Jag orkade inte ta hand om mig själv (ge hästen mat och göra rent åt den). Jag stängde dörren om mig själv och fortsatte att gå i mörker. Ända tills jag började få upp ögonen för mitt eget dåliga mående. Då vågade jag öppna dörren till mitt inre och se mig omkring. Lägg även märke till mörkret och röran i drömmen. När jag började må bättre blev det ljusare i drömmen och stallgången var rensopad. När jag vågade se till mitt eget bästa i verkliga livet vågade jag även öppna dörr nummer två till hästen (mig själv) och se mitt vanvårdade jag. I den sista drömsekvensen försonades jag med den delen av mig själv, jag sträckte ut en hand. Jag accepterade att jag vanvårdat mig själv och jag förstod varför. Och jag lovade mig själv att ta hand om mig själv i fortsättningen.
Det har jag gjort sen dess. Och drömmen har inte kommit tillbaka.
Det jag vill säga med den här personliga historien är att man ska vara uppmärksam på återkommande drömmar. De vill säga oss något viktigt! När vi börjar förstå budskapet och tar till oss det kommer drömmen att förändras för att senare upphöra när vi verkligen har förstått och gjort den förändringen som krävs. Drömmar är för vårt eget bästa, även om de stundvis är riktigt mörka och obehagliga. Drömsymboler är personliga. För mig spelar hästar en viktig roll för att föra fram viktiga budskap om var jag står i livet. För dig kan den symbolen vara en helt annan.
Sen när jag mådde riktigt bra och började känna mig fri i själen hade jag denna dröm:
Jag befann mig utomhus. Jag såg en enormt stor häst som stod i det gröna gräset. Jag började gå mot hästen. För några sekunder förvandlades hästen till en enorm tjur innan den återigen blev en stor häst. Jag kände ingen rädsla. Jag gick fram till hästen och hoppade upp på dess rygg. Hästens frihet var varken begränsad av stängsel, sadel eller träns. Vi galopperade i en väldig fart i den ljusa och soliga sommardagen, totalt sammansmälta. Vi var ett.Glädjen, stoltheten och friheten jag kände i den drömmen går knappt att beskriva. Vi var ett!
Emma
Jag befann mig utanför ett stall. Det var mörkt utanför och stallet var gammalt mörkt och dystert. Jag visste att min häst stod därinne nånstans i en box. Jag visste att jag borde gå in och göra rent i boxen och ge honom mat, men jag orkade inte. Jag mådde hemskt dåligt över detta. Jag vände mig om och gick därifrån.
Denna dröm var återkommande några gånger under en tidsperiod. Jag funderade mycket på den, hur jag kunde medvetet strunta i min häst på det där viset. Jag kände mig hemsk.
Efter ett tag när jag börjat fundera över min egen livssituation en aning drömde jag drömmen igen, men denna gång var den lite förändrad:
Jag befann mig utanför samma stall, det var fortfarande mörkt och dystert. Den här gången tog jag mod till mig att gå in i stallet. Det var rörigt och dunkelt därinne. Ovårdat. Flera hästar stod på rad i sina boxar. Jag vände huvudet till vänster. Längst bort i en isolerad vrå såg jag min häst stå alldeles ensam. Jag visste att jag borde gå till honom och ta hand om honom. Kolla om någon gett honom mat. Men jag orkade inte. Jag mådde för dåligt. Jag ville inte se, så jag vände om och gick därifrån.
När jag äntligen fattat ett beslut angående min hälsa i verkliga livet, tagit steget till att börja må bra igen förändrades drömmen ytterligare:
Jag befann mig utanför stallet. Det var något ljusare nu. Jag gick in. Det var inte lika rörigt därinne längre. Stallgången var sopad. Jag gick till vänster, ända fram till boxen där min häst stod. Jag stannade utanför och tittade in på honom genom gallret. Han var mager och tovig. Han hängde med huvudet och tittade inte upp när jag kom. Jag mådde dåligt över att jag försummat honom. Ångest. Hur kunde jag?
När jag började må bättre och lyssna mer på min magkänsla blev jag modigare i drömmen:
Jag befann mig inne i stallet. Det var ljust. Jag gick fram till min häst, öppnade boxdörren och gick fram till honom. Han rörde sig inte, mager och tovig som han var. Jag strök honom över halsen. Då lyfte han huvudet och såg på mig. Han fällde öronen framåt och la sin mule i min hand. Denna gång fanns det fönster inne i hans box så ljuset flödade över oss. Jag kände glädje och lycka. Det var inte så hemskt som jag trodde. Jag klarade det. Från och med nu ska jag ta hand om dig!
Som ni kanske redan räknat ut handlade alla drömmar om mig själv, min häst i drömmen symboliserade mig själv. När jag mådde som sämst i verkliga livet vågade jag inte ens gå in och se mig själv (hästen) där den stod bortglömd i mörkret. Jag orkade inte ta hand om mig själv (ge hästen mat och göra rent åt den). Jag stängde dörren om mig själv och fortsatte att gå i mörker. Ända tills jag började få upp ögonen för mitt eget dåliga mående. Då vågade jag öppna dörren till mitt inre och se mig omkring. Lägg även märke till mörkret och röran i drömmen. När jag började må bättre blev det ljusare i drömmen och stallgången var rensopad. När jag vågade se till mitt eget bästa i verkliga livet vågade jag även öppna dörr nummer två till hästen (mig själv) och se mitt vanvårdade jag. I den sista drömsekvensen försonades jag med den delen av mig själv, jag sträckte ut en hand. Jag accepterade att jag vanvårdat mig själv och jag förstod varför. Och jag lovade mig själv att ta hand om mig själv i fortsättningen.
Det har jag gjort sen dess. Och drömmen har inte kommit tillbaka.
Det jag vill säga med den här personliga historien är att man ska vara uppmärksam på återkommande drömmar. De vill säga oss något viktigt! När vi börjar förstå budskapet och tar till oss det kommer drömmen att förändras för att senare upphöra när vi verkligen har förstått och gjort den förändringen som krävs. Drömmar är för vårt eget bästa, även om de stundvis är riktigt mörka och obehagliga. Drömsymboler är personliga. För mig spelar hästar en viktig roll för att föra fram viktiga budskap om var jag står i livet. För dig kan den symbolen vara en helt annan.
Sen när jag mådde riktigt bra och började känna mig fri i själen hade jag denna dröm:
Jag befann mig utomhus. Jag såg en enormt stor häst som stod i det gröna gräset. Jag började gå mot hästen. För några sekunder förvandlades hästen till en enorm tjur innan den återigen blev en stor häst. Jag kände ingen rädsla. Jag gick fram till hästen och hoppade upp på dess rygg. Hästens frihet var varken begränsad av stängsel, sadel eller träns. Vi galopperade i en väldig fart i den ljusa och soliga sommardagen, totalt sammansmälta. Vi var ett.Glädjen, stoltheten och friheten jag kände i den drömmen går knappt att beskriva. Vi var ett!
Emma
