Hästdrömmar

För några år sedan när jag mådde dåligt drömde jag den här drömmen:

Jag befann mig utanför ett stall. Det var mörkt utanför och stallet var gammalt mörkt och dystert. Jag visste att min häst stod därinne nånstans i en box. Jag visste att jag borde gå in och göra rent i boxen och ge honom mat, men jag orkade inte. Jag mådde hemskt dåligt över detta. Jag vände mig om och gick därifrån.

Denna dröm var återkommande några gånger under en tidsperiod. Jag funderade mycket på den, hur jag kunde medvetet strunta i min häst på det där viset. Jag kände mig hemsk.

Efter ett tag när jag börjat fundera över min egen livssituation en aning drömde jag drömmen igen, men denna gång var den lite förändrad:

Jag befann mig utanför samma stall, det var fortfarande mörkt och dystert. Den här gången tog jag mod till mig att gå in i stallet. Det var rörigt och dunkelt därinne. Ovårdat. Flera hästar stod på rad i sina boxar. Jag vände huvudet till vänster. Längst bort i en isolerad vrå såg jag min häst stå alldeles ensam. Jag visste att jag borde gå till honom och ta hand om honom. Kolla om någon gett honom mat. Men jag orkade inte. Jag mådde för dåligt. Jag ville inte se, så jag vände om och gick därifrån.

När jag äntligen fattat ett beslut angående min hälsa i verkliga livet, tagit steget till att börja må bra igen förändrades drömmen ytterligare:

Jag befann mig utanför stallet. Det var något ljusare nu. Jag gick in. Det var inte lika rörigt därinne längre. Stallgången var sopad. Jag gick till vänster, ända fram till boxen där min häst stod. Jag stannade utanför och tittade in på honom genom gallret. Han var mager och tovig. Han hängde med huvudet och tittade inte upp när jag kom. Jag mådde dåligt över att jag försummat honom. Ångest. Hur kunde jag?

När jag började må bättre och lyssna mer på min magkänsla blev jag modigare i drömmen:

Jag befann mig inne i stallet. Det var ljust. Jag gick fram till min häst, öppnade boxdörren och gick fram till honom. Han rörde sig inte, mager och tovig som han var. Jag strök honom över halsen. Då lyfte han huvudet och såg på mig. Han fällde öronen framåt och la sin mule i min hand. Denna gång fanns det fönster inne i hans box så ljuset flödade över oss. Jag kände glädje och lycka. Det var inte så hemskt som jag trodde. Jag klarade det. Från och med nu ska jag ta hand om dig!

Som ni kanske redan räknat ut handlade alla drömmar om mig själv, min häst i drömmen symboliserade mig själv. När jag mådde som sämst i verkliga livet vågade jag inte ens gå in och se mig själv (hästen) där den stod bortglömd i mörkret. Jag orkade inte ta hand om mig själv (ge hästen mat och göra rent åt den). Jag stängde dörren om mig själv och fortsatte att gå i mörker. Ända tills jag började få upp ögonen för mitt eget dåliga mående. Då vågade jag öppna dörren till mitt inre och se mig omkring. Lägg även märke till mörkret och röran i drömmen. När jag började må bättre blev det ljusare i drömmen och stallgången var rensopad. När jag vågade se till mitt eget bästa i verkliga livet vågade jag även öppna dörr nummer två till hästen (mig själv) och se mitt vanvårdade jag. I den sista drömsekvensen försonades jag med den delen av mig själv, jag sträckte ut en hand. Jag accepterade att jag vanvårdat mig själv och jag förstod varför. Och jag lovade mig själv att ta hand om mig själv i fortsättningen.

Det har jag gjort sen dess. Och drömmen har inte kommit tillbaka.

Det jag vill säga med den här personliga historien är att man ska vara uppmärksam på återkommande drömmar. De vill säga oss något viktigt! När vi börjar förstå budskapet och tar till oss det kommer drömmen att förändras för att senare upphöra när vi verkligen har förstått och gjort den förändringen som krävs. Drömmar är för vårt eget bästa, även om de stundvis är riktigt mörka och obehagliga. Drömsymboler är personliga. För mig spelar hästar en viktig roll för att föra fram viktiga budskap om var jag står i livet. För dig kan den symbolen vara en helt annan.

Sen när jag mådde riktigt bra och började känna mig fri i själen hade jag denna dröm:

Jag befann mig utomhus. Jag såg en enormt stor häst som stod i det gröna gräset. Jag började gå mot hästen. För några sekunder förvandlades hästen till en enorm tjur innan den återigen blev en stor häst. Jag kände ingen rädsla. Jag gick fram till hästen och hoppade upp på dess rygg. Hästens frihet var varken begränsad av stängsel, sadel eller träns. Vi galopperade i en väldig fart i den ljusa och soliga sommardagen, totalt sammansmälta. Vi var ett.Glädjen, stoltheten och friheten jag kände i den drömmen går knappt att beskriva. Vi var ett!

Emma




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0