Ett av mina tidigare liv: Inkaindian
Under väldigt lång tid har jag trott på tidigare liv men inte vetat om jag levt några sådana själv. Nu vet jag att jag levt väldigt många tidigare liv här på jorden. Jag har fått höra av ett medium för ett par år sen att jag levt många liv i ursprungsbefolkningar bl a eskimåer/inuiter och indianer.
För ett tag sen när jag sov en natt drömde jag om ett av mina tidigare liv. En otroligt stark upplevelse för mig. Hela scenen var så stark och känsloladdad att jag fortfarande minns den klart och tydligt:
Jag fann mig själv svävandes väldigt högt uppe i luften. Inte i min fysiska kropp, bara min själ, mitt medvetande. Rakt framför mig fanns en klarblå himmel med en strålande sol. Inte ett moln så långt ögat kunde se. Det jag kunde se var berg. Berg, berg och åter berg! En bergskedja som var täckt av grön, tät regnskog. Vackert! Jag kunde nästan ta på stillheten och friden. Jag var först lugn. Sen fick jag en igenkännande känsla inuti mig. Som att: Å jag är ju här igen! Jag vände blicken neråt. Bergsväggarna störtade lodrät ner mot en ravin långt där nere. Jag vände blicken åt vänster. Jag befann mig svävande i samma höjd som en bergsplatå. Ogenomtränglig tät regnskog växte där. Helt plötsligt såg jag något börja rinna över kanten och ner längs den ljusa klippan. Blod. Massor av rött blod, det bara vällde ner! Samtidigt som jag insåg att jag befann mig mitt uppe i en scen från ett tidigare liv blev jag väldigt obehaglig till mods. En slags avrättningsplats. Jag visste att människor hade avslutat sina liv häruppe. Samtidigt som jag kände fruktan för det jag såg visste jag ju att detta var ett tidigare liv, så häftigt! Jag kände mig exalterad över att jag fick en glimt av detta, men då började jag hastigt dras tillbaka ur det tillståndet, tillbaka till min fysiska kropp som låg och sov fridfullt i mitt nuvarande liv. Men det sista jag såg innan jag vaknade var fyra stora, vita bokstäver på den klarblå himlen. Det stod: INKA
För några veckor sen fick jag ett tydligt tecken på att jag borde läsa: "Örnen och kondoren" av Jonette Crowley. Den boken dök nämligen upp i flera sammanhang under kort tid. Så jag köpte den. Först nu har jag börjat läsa den. Rätt kul att den bl a handlar om en andlig resa i Peru, Amazonas och en vandring på inkaleden för att slutligen nå machu picchu!
Machu Picchu
Igår kom jag till det stycket i boken när dom skulle börja vandra inkaleden. Döm om min förvåning när kapitlet hette: " Bergspasset där kvinnor dör". Det bergspasset låg på toppen av en brant som reste sig rakt upp till 4200 meters höjd. Känt som passet: där kvinnor dör. Det räckte med att jag såg rubriken för att jag skulle rysa över hela kroppen! Detta har helt säkert en koppling till mitt tidigare liv som inkaindian och till synen jag såg i drömmen. Jag måste bara komma på vad! Jag tycker detta är så otroligt spännande!
Jag försökte hitta lite bilder från Inkaleden som kunde motsvara det jag såg i drömmen. Mycket stämde men tyvärr inte färgerna. Allt var så mycket klarare och vackrare i min syn, så orört och den gröna färgen på regnskogen var så mycket...grönare! Men saker och ting kanske såg annorlunda ut för flera hundra år sen ;)
För ett tag sen när jag sov en natt drömde jag om ett av mina tidigare liv. En otroligt stark upplevelse för mig. Hela scenen var så stark och känsloladdad att jag fortfarande minns den klart och tydligt:
Jag fann mig själv svävandes väldigt högt uppe i luften. Inte i min fysiska kropp, bara min själ, mitt medvetande. Rakt framför mig fanns en klarblå himmel med en strålande sol. Inte ett moln så långt ögat kunde se. Det jag kunde se var berg. Berg, berg och åter berg! En bergskedja som var täckt av grön, tät regnskog. Vackert! Jag kunde nästan ta på stillheten och friden. Jag var först lugn. Sen fick jag en igenkännande känsla inuti mig. Som att: Å jag är ju här igen! Jag vände blicken neråt. Bergsväggarna störtade lodrät ner mot en ravin långt där nere. Jag vände blicken åt vänster. Jag befann mig svävande i samma höjd som en bergsplatå. Ogenomtränglig tät regnskog växte där. Helt plötsligt såg jag något börja rinna över kanten och ner längs den ljusa klippan. Blod. Massor av rött blod, det bara vällde ner! Samtidigt som jag insåg att jag befann mig mitt uppe i en scen från ett tidigare liv blev jag väldigt obehaglig till mods. En slags avrättningsplats. Jag visste att människor hade avslutat sina liv häruppe. Samtidigt som jag kände fruktan för det jag såg visste jag ju att detta var ett tidigare liv, så häftigt! Jag kände mig exalterad över att jag fick en glimt av detta, men då började jag hastigt dras tillbaka ur det tillståndet, tillbaka till min fysiska kropp som låg och sov fridfullt i mitt nuvarande liv. Men det sista jag såg innan jag vaknade var fyra stora, vita bokstäver på den klarblå himlen. Det stod: INKA
För några veckor sen fick jag ett tydligt tecken på att jag borde läsa: "Örnen och kondoren" av Jonette Crowley. Den boken dök nämligen upp i flera sammanhang under kort tid. Så jag köpte den. Först nu har jag börjat läsa den. Rätt kul att den bl a handlar om en andlig resa i Peru, Amazonas och en vandring på inkaleden för att slutligen nå machu picchu!
Machu Picchu
Igår kom jag till det stycket i boken när dom skulle börja vandra inkaleden. Döm om min förvåning när kapitlet hette: " Bergspasset där kvinnor dör". Det bergspasset låg på toppen av en brant som reste sig rakt upp till 4200 meters höjd. Känt som passet: där kvinnor dör. Det räckte med att jag såg rubriken för att jag skulle rysa över hela kroppen! Detta har helt säkert en koppling till mitt tidigare liv som inkaindian och till synen jag såg i drömmen. Jag måste bara komma på vad! Jag tycker detta är så otroligt spännande!
Jag försökte hitta lite bilder från Inkaleden som kunde motsvara det jag såg i drömmen. Mycket stämde men tyvärr inte färgerna. Allt var så mycket klarare och vackrare i min syn, så orört och den gröna färgen på regnskogen var så mycket...grönare! Men saker och ting kanske såg annorlunda ut för flera hundra år sen ;)
En gång i mitt liv ska jag åka till Peru, övernatta i Amazonas regnskog, åka båt på floderna och vandra Inkaleden ända fram till Machu Picchu. Om det så är det sista jag gör!
Emma
Emma
