Projektion
Nu har jag arbetat med kapitlet "vi samlar ihop oss själva igen" ur boken: Krama din skugga, skriven av Debbie Ford. Ämnet i detta kapitel är projektion. Projektion är ett otroligt intressant ämne som gav mig många aha-upplevelser och tankeställare om mig själv. Helt plötsligt kan jag förstå mig och mitt agerande på djupet. Jag har gjort klart alla övningarna som fanns i slutet av kapitlet och de handlade om att analysera situationer och reaktioner som dök upp i min vardag under en veckas tid. Väldigt intressant att analysera sig själv på det här sättet!
Jag plockar med några utdrag ur kapitlet: Vi samlar ihop oss själva igen.
"Projektion är ett intressant fenomen som vi inte fick lära oss någonting om i skolan. Det är en ofrivillig överföring av vårt egna omedvetna beteende på andra, så att det förefaller oss som om de egenskaperna faktiskt finns hos de andra. När vi oroar oss för våra känslor eller för oacceptabla delar av vår personlighet tillskriver vi, som försvarsmekanism, andra människor eller yttre föremål dessa egenskaper. När vi till exempel är intoleranta mot andra har vi en tendens att tillskriva dem vår känsla av underlägsenhet. Naturligtvis finns det alltid en "krok" som inbjuder till denna projektion. Någon ofullkomlig egenskap hos andra aktiverar någon sida av oss själva som behöver vår uppmärksamhet.
Vi ser bara det som vi själva är. Jag vill gärna tänka mig det som en form av energi. Föreställ dig att du har hundra olika elektriska uttag på bröstet. Varje uttag står för en speciell egenskap. De egenskaper vi erkänner och gillar är försedda med täckplattor. De är säkra, ingen elektricitet går ut genom dem. Men de egenskaper som vi inte gillar, de som vi ännu inte har godtagit, har faktiskt en laddning. När andra kommer i närheten och agerar ut någon av dessa egenskaper sticks kontakten genast in. Om vi t ex förnekar och ogillar vår egen vrede kommer vi att dra till oss arga människor. Vi kommer att undertrycka våra egna arga känslor och fördöma andra som vi uppfattar som arga. Eftersom vi ljuger för oss själva om våra innersta känslor kan vi bara finna dem genom att se dem hos andra. Andra speglar våra dolda känslor och gör det därmed möjligt för oss att känna igen och ställa anspråk på dem.
Vi drar oss instinktivt undan från våra egna negativa projektioner. Det är lättare att undersöka vad vi dras till än vad som stöter bort oss. Om jag störs av ditt högmod beror det på att jag inte tar till mig mitt eget högmod. Det är antingen högmod som jag nu uppvisar i mitt liv men inte själv ser, eller högmod som jag förnekar att jag är i stånd att uppvisa i framtiden. Om jag störs av högmod behöver jag titta noga på alla områden av mitt liv och ställa följande frågor till mig själv: När har jag varit högmodig i det förflutna? Är jag högmodig nu? Kan jag bli högmodig i framtiden? Det skulle absolut vara högmodigt av mig att svara nej på alla dessa frågor utan att verkligen syna mig själv, eller utan att fråga andra om de någonsin har uppfattat mig som högmodig. Själva handlingen att fördöma någon annan är högmodig, så uppenbarligen är vi alla i stånd att uppvisa den egenskapen. Om jag tar till mig mitt eget högmod blir jag inte upprörd över någon annans. Jag kanske lägger märke till det men det stör mig inte. Mitt högmodsuttag kommer att ha en täckplatta över sig. Det är bara när man ljuger för sig själv eller avskyr någon sida av sig själv som man får en emotionell laddning av hur någon annan beter sig."
"Det finns en gammal sufisk berättelse om en filosof som stämde möte med Nasruddin, en sufisk vishetslärare, för att debattera med honom. När filosofen infann sig vid Nasruddins hus i tid för mötet fann han att ingen var hemma. Rasande tog han en kritbit och skrev: "Dumma åsna" på Nasruddins grind. När Nasruddin kom hem och såg det rusade han genast till filosofens hus. Han sa: "Jag hade glömt att du skulle komma. Och jag ber om ursäkt för att jag missade vårt möte. Men jag kom ihåg det så fort jag såg att du hade skrivit ditt namn på min grind."
Vår indignation över hur andra beter sig handlar oftast om någon olöst sida av oss själva. Om vi lyssnar till allt som kommer från våra läppar när vi pratar med andra, bedömer andra eller ger någon råd ska vi bara vända på det och säga det till oss själva. Filosofen kunde lika gärna ha skrivit "öhövliga luns", "hänsynslösa lögnare" eller "svikare". Å andra sidan kunde han ha dragit en helt annan slutsats och blivit orolig för att Nasruddin hade råkat ut för en olycka eller blivit sjuk. Men de ord som föll honom in när Nasruddin inte var hemma var "dumma åsna". När vi har ett drag som inte har någon täckplatta över sig drar vi in det som händer i vårt liv för att det ska hjälpa oss att erkänna och ta till oss den förnekade aspekten. Utan att ha påverkats av ett enda annat faktum än Nasruddins frånvaro projicerade filosofen sitt eget icke godkända drag att vara "dum åsna".
Vi projicerar våra egna brister på andra. Vi säger till andra det som vi borde säga till oss själva. När vi dömer andra dömer vi oss själva. Om du ständigt plågar dig själv med negativa tankar kommer du antingen att plåga din omgivning - verbalt, känslomässigt eller fysiskt - eller plåga dig själv genom att förstöra någon sida av ditt eget liv. Det som du gör och säger är inga tillfälligheter. Det finns inga tillfälligheter i det liv som du skapar. I denna holografiska värld är alla du själv och du talar alltid med dig själv.
När du ger någon öknamn för ett misstags skull ska du hejda dig och tänka efter om du skulle kunna kalla dig själv samma sak. Om du är ärlig kommer svaret alltid att vara ja. Världen är en väldig spegel som alltid återger delar av oss själva. Varje drag finns där av en särskild anledning..."
"För inte så länge sedan lade jag märke till att jag frågade alla jag kände hur ofta och länge de mediterade. Sedan brukade jag påminna dem om hur viktigt det är att meditera varje dag och ägna minst en halvtimme om dagen åt att gå in i sig själv. Till sist började jag undra varför jag var så enträgen i fråga om andras meditationsvanor. När jag undersökte mina motiv insåg jag att jag ofta hoppade över mina egna meditationsövningar. En del av mig kände sig svältfödd på att ta sig tid att gå inåt och vara stilla. Eftersom jag hade en treåring hemma hade jag på något sätt övertygat mig själv om att det var i sin ordning varje gång jag hoppade över min dagliga meditation. När jag insåg att jag bara talade om för andra det som jag själv behövde höra kunde jag ta tillbaka min projektion och tillfredsställa min undermedvetna önskan. Jag började meditera mer och slutade tjata på andra att de skulle göra det som jag själv behövde göra. Därför säger jag ofta: "Lyssna till dina egna föreläsningar". När jag undersökte min motivation för att säga till andra att de skulle meditera insåg jag mitt eget behov."
"Frihet är att kunna välja vem och vad du vill vara i varje ögonblick i livet. Om du måste handla på ett särskilt sätt för att undvika att vara något som du inte tycker om är du fångad i en fälla. Du har inskränkt din frihet och berövat dig själv din helhet. Om du inte kan vara lat kan du inte vara fri. Om du inte kan bli arg när det händer någonting upprörande kan du inte vara fri. Om du hanterar någons betéende genom att bli raka motsatsen måste du ställa frågor till dig själv. Om du ständigt blir irriterad på en viss grupp människor bör du ta reda på hur du liknar dem. Det är inte bara negativa drag vi projicerar på andra människor utan positiva också."
"Det finns ett gammalt talesätt: "Som man känner sig själv känner man andra". Vi ser hos andra det som vi tycker om och inte tycker om hos oss själva. Om vi tar till oss dessa sidor hos oss själva kommer vi att kunna se andra som de är, inte som vi uppfattar dem genom en dimma av projektion. Det finns ett annat talesätt som säger att de tre största mysterierna är luften för fåglarna, vattnet för fiskarna och människan för sig själv. Vi kan se allt framför oss i yttervärlden. Det enda vi behöver göra är att öppna ögonen och se oss omkring. Vi kan inte se oss själva. Vi behöver en spegel. Du är min spegel och jag är din."
Börja att se din yttre värld ur ett projektionsperspektiv och du kommer att se helt annorlunda på dig själv och andra.
Emma
Jag plockar med några utdrag ur kapitlet: Vi samlar ihop oss själva igen.
"Projektion är ett intressant fenomen som vi inte fick lära oss någonting om i skolan. Det är en ofrivillig överföring av vårt egna omedvetna beteende på andra, så att det förefaller oss som om de egenskaperna faktiskt finns hos de andra. När vi oroar oss för våra känslor eller för oacceptabla delar av vår personlighet tillskriver vi, som försvarsmekanism, andra människor eller yttre föremål dessa egenskaper. När vi till exempel är intoleranta mot andra har vi en tendens att tillskriva dem vår känsla av underlägsenhet. Naturligtvis finns det alltid en "krok" som inbjuder till denna projektion. Någon ofullkomlig egenskap hos andra aktiverar någon sida av oss själva som behöver vår uppmärksamhet.
Vi ser bara det som vi själva är. Jag vill gärna tänka mig det som en form av energi. Föreställ dig att du har hundra olika elektriska uttag på bröstet. Varje uttag står för en speciell egenskap. De egenskaper vi erkänner och gillar är försedda med täckplattor. De är säkra, ingen elektricitet går ut genom dem. Men de egenskaper som vi inte gillar, de som vi ännu inte har godtagit, har faktiskt en laddning. När andra kommer i närheten och agerar ut någon av dessa egenskaper sticks kontakten genast in. Om vi t ex förnekar och ogillar vår egen vrede kommer vi att dra till oss arga människor. Vi kommer att undertrycka våra egna arga känslor och fördöma andra som vi uppfattar som arga. Eftersom vi ljuger för oss själva om våra innersta känslor kan vi bara finna dem genom att se dem hos andra. Andra speglar våra dolda känslor och gör det därmed möjligt för oss att känna igen och ställa anspråk på dem.
Vi drar oss instinktivt undan från våra egna negativa projektioner. Det är lättare att undersöka vad vi dras till än vad som stöter bort oss. Om jag störs av ditt högmod beror det på att jag inte tar till mig mitt eget högmod. Det är antingen högmod som jag nu uppvisar i mitt liv men inte själv ser, eller högmod som jag förnekar att jag är i stånd att uppvisa i framtiden. Om jag störs av högmod behöver jag titta noga på alla områden av mitt liv och ställa följande frågor till mig själv: När har jag varit högmodig i det förflutna? Är jag högmodig nu? Kan jag bli högmodig i framtiden? Det skulle absolut vara högmodigt av mig att svara nej på alla dessa frågor utan att verkligen syna mig själv, eller utan att fråga andra om de någonsin har uppfattat mig som högmodig. Själva handlingen att fördöma någon annan är högmodig, så uppenbarligen är vi alla i stånd att uppvisa den egenskapen. Om jag tar till mig mitt eget högmod blir jag inte upprörd över någon annans. Jag kanske lägger märke till det men det stör mig inte. Mitt högmodsuttag kommer att ha en täckplatta över sig. Det är bara när man ljuger för sig själv eller avskyr någon sida av sig själv som man får en emotionell laddning av hur någon annan beter sig."
"Det finns en gammal sufisk berättelse om en filosof som stämde möte med Nasruddin, en sufisk vishetslärare, för att debattera med honom. När filosofen infann sig vid Nasruddins hus i tid för mötet fann han att ingen var hemma. Rasande tog han en kritbit och skrev: "Dumma åsna" på Nasruddins grind. När Nasruddin kom hem och såg det rusade han genast till filosofens hus. Han sa: "Jag hade glömt att du skulle komma. Och jag ber om ursäkt för att jag missade vårt möte. Men jag kom ihåg det så fort jag såg att du hade skrivit ditt namn på min grind."
Vår indignation över hur andra beter sig handlar oftast om någon olöst sida av oss själva. Om vi lyssnar till allt som kommer från våra läppar när vi pratar med andra, bedömer andra eller ger någon råd ska vi bara vända på det och säga det till oss själva. Filosofen kunde lika gärna ha skrivit "öhövliga luns", "hänsynslösa lögnare" eller "svikare". Å andra sidan kunde han ha dragit en helt annan slutsats och blivit orolig för att Nasruddin hade råkat ut för en olycka eller blivit sjuk. Men de ord som föll honom in när Nasruddin inte var hemma var "dumma åsna". När vi har ett drag som inte har någon täckplatta över sig drar vi in det som händer i vårt liv för att det ska hjälpa oss att erkänna och ta till oss den förnekade aspekten. Utan att ha påverkats av ett enda annat faktum än Nasruddins frånvaro projicerade filosofen sitt eget icke godkända drag att vara "dum åsna".
Vi projicerar våra egna brister på andra. Vi säger till andra det som vi borde säga till oss själva. När vi dömer andra dömer vi oss själva. Om du ständigt plågar dig själv med negativa tankar kommer du antingen att plåga din omgivning - verbalt, känslomässigt eller fysiskt - eller plåga dig själv genom att förstöra någon sida av ditt eget liv. Det som du gör och säger är inga tillfälligheter. Det finns inga tillfälligheter i det liv som du skapar. I denna holografiska värld är alla du själv och du talar alltid med dig själv.
När du ger någon öknamn för ett misstags skull ska du hejda dig och tänka efter om du skulle kunna kalla dig själv samma sak. Om du är ärlig kommer svaret alltid att vara ja. Världen är en väldig spegel som alltid återger delar av oss själva. Varje drag finns där av en särskild anledning..."
"För inte så länge sedan lade jag märke till att jag frågade alla jag kände hur ofta och länge de mediterade. Sedan brukade jag påminna dem om hur viktigt det är att meditera varje dag och ägna minst en halvtimme om dagen åt att gå in i sig själv. Till sist började jag undra varför jag var så enträgen i fråga om andras meditationsvanor. När jag undersökte mina motiv insåg jag att jag ofta hoppade över mina egna meditationsövningar. En del av mig kände sig svältfödd på att ta sig tid att gå inåt och vara stilla. Eftersom jag hade en treåring hemma hade jag på något sätt övertygat mig själv om att det var i sin ordning varje gång jag hoppade över min dagliga meditation. När jag insåg att jag bara talade om för andra det som jag själv behövde höra kunde jag ta tillbaka min projektion och tillfredsställa min undermedvetna önskan. Jag började meditera mer och slutade tjata på andra att de skulle göra det som jag själv behövde göra. Därför säger jag ofta: "Lyssna till dina egna föreläsningar". När jag undersökte min motivation för att säga till andra att de skulle meditera insåg jag mitt eget behov."
"Frihet är att kunna välja vem och vad du vill vara i varje ögonblick i livet. Om du måste handla på ett särskilt sätt för att undvika att vara något som du inte tycker om är du fångad i en fälla. Du har inskränkt din frihet och berövat dig själv din helhet. Om du inte kan vara lat kan du inte vara fri. Om du inte kan bli arg när det händer någonting upprörande kan du inte vara fri. Om du hanterar någons betéende genom att bli raka motsatsen måste du ställa frågor till dig själv. Om du ständigt blir irriterad på en viss grupp människor bör du ta reda på hur du liknar dem. Det är inte bara negativa drag vi projicerar på andra människor utan positiva också."
"Det finns ett gammalt talesätt: "Som man känner sig själv känner man andra". Vi ser hos andra det som vi tycker om och inte tycker om hos oss själva. Om vi tar till oss dessa sidor hos oss själva kommer vi att kunna se andra som de är, inte som vi uppfattar dem genom en dimma av projektion. Det finns ett annat talesätt som säger att de tre största mysterierna är luften för fåglarna, vattnet för fiskarna och människan för sig själv. Vi kan se allt framför oss i yttervärlden. Det enda vi behöver göra är att öppna ögonen och se oss omkring. Vi kan inte se oss själva. Vi behöver en spegel. Du är min spegel och jag är din."
Börja att se din yttre värld ur ett projektionsperspektiv och du kommer att se helt annorlunda på dig själv och andra.
Emma
Kommentarer
Trackback
