Övning 2 - möte med mitt heliga jag
Jag gick in i hissen och åkte 7 våningar ner i mitt inre. Jag klev ut i Drömmarnas trädgård. Jag var återigen barfota och barbent. Bar en vit, skir sommarklänning. Långt ljust hår. Det var som att kliva rakt in i friden och stillheten.
"Glöm bort bekymmer, sorger och besvär" Den gamla låten från Djungelboken dök upp lite då och då under meditationen.
Det första jag ser när jag kliver in i Drömmarnas Trädgård är de vackra, färgstarka och lysande kolibrifåglarna som flyger runt. Rött. blått och grönt.
Himmelen är så blå. Gräset är så grönt. De lysande gula påskliljorna. Fruktträden översållade med små rosa blommor.
Ugglan sitter på en gren och tittar på mig med sina stora ögon.
Jag går längs gången täckt av gråa stenplattor tills jag kommer fram till meditationsbänken under trädet. Jag känner mig avslappnad och lugn. Andas lugnt och djupt. Ingen brådska. Allt får ta den tid det tar.
Jag tittar ut över trädgården. Längst bort i horisonten ser jag de vackra blå bergen. Då kommer örnen flygande fram till mig. Den sätter sig en stund bredvid mig på bänken innan den återigen flyger tillbaka mot bergen.
Jag bjuder in mitt Heliga jag. Den aspekten av mig själv som är fylld av kärlek, medkänsla, kraft och styrka. Jag ber denna strålande varelse att sätta sig bredvid mig på meditationsbänken. Hon är vacker. Långt brunt hår. Hon utstrålar ett stort lugn och oändlig visdom. Hon ler kärleksfullt. Hon bär en ljusrosa sommarklänning som når ner till vristerna. Även hon är barfota. Jag ser hennes två vackra, vita änglavingar för en stund. Och den strålande glorian över hennes huvud. Jag tar hennes hand.
Jag frågar henne vad jag behöver göra för att öppna mitt hjärta och släppa varje gammalt emotionellt gift som jag burit omkring på så länge.
Hon säger inget. Bara ler.
Då ser jag plötsligt en bild framträda framför mig. Två armar som var halvt uppsträckta mot taket, runt handlederna satt bojor. Händerna hängde slappt nedåt. Bojorna var fästa vid långa kedjor som satt fast i en stenvägg.
Sen kom en till bild. En sopkvast sopade rent golvet i ett gammalt rum utan fönster. Verkade vara ett gammalt stengolv. Väggar av sten.
Efter de två bilderna sitter jag på meditationsbänken igen bredvid mitt Heliga jag. Jag kramar henne och tackar. Jag lovar att komma tillbaka till Drömmarnas Trädgård för att besöka henne.
Jag går mot hissen, kliver in och åker sju våningar upp.
Emma
"Glöm bort bekymmer, sorger och besvär" Den gamla låten från Djungelboken dök upp lite då och då under meditationen.
Det första jag ser när jag kliver in i Drömmarnas Trädgård är de vackra, färgstarka och lysande kolibrifåglarna som flyger runt. Rött. blått och grönt.
Himmelen är så blå. Gräset är så grönt. De lysande gula påskliljorna. Fruktträden översållade med små rosa blommor.
Ugglan sitter på en gren och tittar på mig med sina stora ögon.
Jag går längs gången täckt av gråa stenplattor tills jag kommer fram till meditationsbänken under trädet. Jag känner mig avslappnad och lugn. Andas lugnt och djupt. Ingen brådska. Allt får ta den tid det tar.
Jag tittar ut över trädgården. Längst bort i horisonten ser jag de vackra blå bergen. Då kommer örnen flygande fram till mig. Den sätter sig en stund bredvid mig på bänken innan den återigen flyger tillbaka mot bergen.
Jag bjuder in mitt Heliga jag. Den aspekten av mig själv som är fylld av kärlek, medkänsla, kraft och styrka. Jag ber denna strålande varelse att sätta sig bredvid mig på meditationsbänken. Hon är vacker. Långt brunt hår. Hon utstrålar ett stort lugn och oändlig visdom. Hon ler kärleksfullt. Hon bär en ljusrosa sommarklänning som når ner till vristerna. Även hon är barfota. Jag ser hennes två vackra, vita änglavingar för en stund. Och den strålande glorian över hennes huvud. Jag tar hennes hand.
Jag frågar henne vad jag behöver göra för att öppna mitt hjärta och släppa varje gammalt emotionellt gift som jag burit omkring på så länge.
Hon säger inget. Bara ler.
Då ser jag plötsligt en bild framträda framför mig. Två armar som var halvt uppsträckta mot taket, runt handlederna satt bojor. Händerna hängde slappt nedåt. Bojorna var fästa vid långa kedjor som satt fast i en stenvägg.
Sen kom en till bild. En sopkvast sopade rent golvet i ett gammalt rum utan fönster. Verkade vara ett gammalt stengolv. Väggar av sten.
Efter de två bilderna sitter jag på meditationsbänken igen bredvid mitt Heliga jag. Jag kramar henne och tackar. Jag lovar att komma tillbaka till Drömmarnas Trädgård för att besöka henne.
Jag går mot hissen, kliver in och åker sju våningar upp.
Emma
Kommentarer
Trackback
