Räddaren i nöden
Jag har alltid varit en extrem djurvän. Alltid värnat om djuren. Min mamma berättade en gång att när jag var liten ville jag flytta ut till djuren i skogen. Därför att dom var snälla.
Jag har haft många husdjur genom åren, från minsta fisk till största häst. Och jag har älskat dom alla.
När jag gick i mellanstadiet fick jag vara hemma från skolan en dag om en av mina hamstrar hade dött. Jag grät och grät och sörjde den lilla hamstern som jag gett år av kärlek och omsorg.
Det tackar jag mina föräldrar för. Det är viktigt att få tid att sörja, även om det "bara" är en liten hamster.
Jag är glad över att jag fick veta att det fanns en bok som hette: "Djurens språk" av Solöga. Den har gett mig mycket glädje och många insikter. Eftersom jag älskar djuren och alltid har stått dem nära, är det inte konstigt att det är just djuren som ger mig de flesta budskapen. När jag befinner mig i en viss livssituation eller om jag undrar över något, visar sig alltid ett eller flera djur för mig på olika sätt. Det kan vara genom syner, husdjur, drömmar, meditationer, andra människors berättelser eller fotografier, min badrumsmatta eller i mina gardiner. Det spelar egentligen ingen roll vart jag ser dom, huvudsaken är att jag kan koppla dom till en specifik livssituation eller en fråga. Det är deras budskap som spelar huvudrollen. Alltid. Och tack vare denna bok har jag fått förståelse om vissa perioder av mitt liv som skett bakåt i tiden.
Som t.ex när mina föräldrar separerade för första gången. Då fick jag en hund som tröst. Jag fick välja ras själv. Jag valde en långhårig collie. För det jag behövde just då var: Lassie. Räddaren i nöden. Hon som kom till undsättning när faran hotade. När livet var svårt.
Collie står för: Ta för dig av det goda i livet. Bejaka överflöd och öppenhet. Min gåva till dig är att vara lycklig. Lycka är att vara tillfreds med livet." - Solöga.
Min tolkning: collien skulle hjälpa mig att gå vidare i livet med öppet sinne, att inte döma mina föräldrar för deras val. Att finna lyckan, trots att jag hade det svårt. Att inte vara ledsen. Den beskrivningen stämmer väldigt bra in på den livssituation jag befann mig i just då, 9 år gammal.
Och med facit i hand: min collie, Akita, hjälpte mig mycket med just det.
All kärlek till henne. Min hjälte. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Tack för allt
Emma
Jag har haft många husdjur genom åren, från minsta fisk till största häst. Och jag har älskat dom alla.
När jag gick i mellanstadiet fick jag vara hemma från skolan en dag om en av mina hamstrar hade dött. Jag grät och grät och sörjde den lilla hamstern som jag gett år av kärlek och omsorg.
Det tackar jag mina föräldrar för. Det är viktigt att få tid att sörja, även om det "bara" är en liten hamster.
Jag är glad över att jag fick veta att det fanns en bok som hette: "Djurens språk" av Solöga. Den har gett mig mycket glädje och många insikter. Eftersom jag älskar djuren och alltid har stått dem nära, är det inte konstigt att det är just djuren som ger mig de flesta budskapen. När jag befinner mig i en viss livssituation eller om jag undrar över något, visar sig alltid ett eller flera djur för mig på olika sätt. Det kan vara genom syner, husdjur, drömmar, meditationer, andra människors berättelser eller fotografier, min badrumsmatta eller i mina gardiner. Det spelar egentligen ingen roll vart jag ser dom, huvudsaken är att jag kan koppla dom till en specifik livssituation eller en fråga. Det är deras budskap som spelar huvudrollen. Alltid. Och tack vare denna bok har jag fått förståelse om vissa perioder av mitt liv som skett bakåt i tiden.
Som t.ex när mina föräldrar separerade för första gången. Då fick jag en hund som tröst. Jag fick välja ras själv. Jag valde en långhårig collie. För det jag behövde just då var: Lassie. Räddaren i nöden. Hon som kom till undsättning när faran hotade. När livet var svårt.
Collie står för: Ta för dig av det goda i livet. Bejaka överflöd och öppenhet. Min gåva till dig är att vara lycklig. Lycka är att vara tillfreds med livet." - Solöga.
Min tolkning: collien skulle hjälpa mig att gå vidare i livet med öppet sinne, att inte döma mina föräldrar för deras val. Att finna lyckan, trots att jag hade det svårt. Att inte vara ledsen. Den beskrivningen stämmer väldigt bra in på den livssituation jag befann mig i just då, 9 år gammal.
Och med facit i hand: min collie, Akita, hjälpte mig mycket med just det.
All kärlek till henne. Min hjälte. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Tack för allt
Emma
Kommentarer
Trackback
