Tillit till min egen förmåga
Jag håller nu på att läsa boken: "Brida" av Paul Coelho. I ett stycke försöker Brida lära sig att tolka Tarotkorten.
Jag citerar här utvalda delar:
"-Hör på nu, flicka, sa Wicca strängt. Varje dag från och med nu ska du på samma klockslag, en tid som du själv väljer, se till att vara ensam och lägga ut en lek med tarotkort på bordet. Vänd upp dem slumpmässigt och försök inte förstå någonting. Bara betrakta korten. I sinom tid kommer de att lära dig allt du just då behöver veta."
"I en veckas tid ägnade sig Brida en halvtimme var dag åt att lägga ut sina kort på bordet i vardagsrummet."
"Första natten var hon full av förväntan. Hon var övertygad om att Wicca hade förmedlat någon sorts hemlig ritual till henne och hon försökte lägga ut korten precis som Wicca gjort, säker på att några dolda budskap skulle avslöjas för henne. Efter en halvtimme hände ingenting särskilt, utom några små syner som hon skyllde på sin egen fantasi."
"Hon gjorde proceduren nästa natt. Wicca hade sagt att korten skulle berätta en egen historia för henne."
"Hon hade lärt sig att tarotkorten var en bok - en bok där den gudomliga visheten noterade de viktigaste förändringarna under människornas väg genom livet. Men skaparen som visste att människorna hade lättare att komma ihåg laster än dygder, gjorde så att den heliga boken överfördes mellan generationerna i form av ett spel. Tarotkorten var gudarnas uppfinning."
"Den sjätte natten kastade hon irriterat alla korten på golvet. Ett ögonblick tänkte hon att gesten kanske hade haft någon magisk drivkraft, men det blev inget resultat nu heller. Bara några vaga, intuitiva impulser som hon inte kunde tolka och som hon avfärdade som resultat av sin egen fantasi."
Jag känner igen mig i Bridas situation. Vissa gånger i början när jag tittade i tarotkorten fattade jag inte mycket. Det var som att allt stod still. Och om det dök upp några bilder i mitt inre avfärdade jag det som inbillning. Det hände ett par gånger att jag la undan korten i ren frustration. Nej nu struntar jag i det här! Det är inte meningen att jag ska hålla på med detta! Jag kan inte!
Men det var visst meningen
Tarotkorten fortsatte att pocka på min uppmärksamhet. Så jag fortsatte. Och det gick bättre och bättre.
Det är inte så lätt att tolka korten alla gånger. Men nu har jag lärt mig att lyssna mer till mitt inre. Att använda mig av de bilder jag ser och de ord jag hör när jag gör en tolkning med tarotkorten.Men då jag är så pass ny på detta (jag köpte mina tarotkort i Mars detta år) kräver jag absolut tystnad omkring mig under tiden. Ingen TV eller andra människor som stör.
Nu tycker jag att det är roligt att spå. Speciellt om det är någon som verkligen är i behov av vägledning. Det är en fantastisk känsla när jag har kunnat hjälpa en annan människa på det här sättet. Och bekräftelsen jag får efteråt på att jag faktiskt kan detta! Det är oslagbart :)
Det gäller bara att ha tillit. Tillit till min egen förmåga.
Emma
Jag citerar här utvalda delar:
"-Hör på nu, flicka, sa Wicca strängt. Varje dag från och med nu ska du på samma klockslag, en tid som du själv väljer, se till att vara ensam och lägga ut en lek med tarotkort på bordet. Vänd upp dem slumpmässigt och försök inte förstå någonting. Bara betrakta korten. I sinom tid kommer de att lära dig allt du just då behöver veta."
"I en veckas tid ägnade sig Brida en halvtimme var dag åt att lägga ut sina kort på bordet i vardagsrummet."
"Första natten var hon full av förväntan. Hon var övertygad om att Wicca hade förmedlat någon sorts hemlig ritual till henne och hon försökte lägga ut korten precis som Wicca gjort, säker på att några dolda budskap skulle avslöjas för henne. Efter en halvtimme hände ingenting särskilt, utom några små syner som hon skyllde på sin egen fantasi."
"Hon gjorde proceduren nästa natt. Wicca hade sagt att korten skulle berätta en egen historia för henne."
"Hon hade lärt sig att tarotkorten var en bok - en bok där den gudomliga visheten noterade de viktigaste förändringarna under människornas väg genom livet. Men skaparen som visste att människorna hade lättare att komma ihåg laster än dygder, gjorde så att den heliga boken överfördes mellan generationerna i form av ett spel. Tarotkorten var gudarnas uppfinning."
"Den sjätte natten kastade hon irriterat alla korten på golvet. Ett ögonblick tänkte hon att gesten kanske hade haft någon magisk drivkraft, men det blev inget resultat nu heller. Bara några vaga, intuitiva impulser som hon inte kunde tolka och som hon avfärdade som resultat av sin egen fantasi."
Jag känner igen mig i Bridas situation. Vissa gånger i början när jag tittade i tarotkorten fattade jag inte mycket. Det var som att allt stod still. Och om det dök upp några bilder i mitt inre avfärdade jag det som inbillning. Det hände ett par gånger att jag la undan korten i ren frustration. Nej nu struntar jag i det här! Det är inte meningen att jag ska hålla på med detta! Jag kan inte!
Men det var visst meningen
Tarotkorten fortsatte att pocka på min uppmärksamhet. Så jag fortsatte. Och det gick bättre och bättre.
Det är inte så lätt att tolka korten alla gånger. Men nu har jag lärt mig att lyssna mer till mitt inre. Att använda mig av de bilder jag ser och de ord jag hör när jag gör en tolkning med tarotkorten.Men då jag är så pass ny på detta (jag köpte mina tarotkort i Mars detta år) kräver jag absolut tystnad omkring mig under tiden. Ingen TV eller andra människor som stör.
Nu tycker jag att det är roligt att spå. Speciellt om det är någon som verkligen är i behov av vägledning. Det är en fantastisk känsla när jag har kunnat hjälpa en annan människa på det här sättet. Och bekräftelsen jag får efteråt på att jag faktiskt kan detta! Det är oslagbart :)
Det gäller bara att ha tillit. Tillit till min egen förmåga.
Emma
Kommentarer
Trackback
